Självmedvetenhet

Mänsklig natur: Du reagerar inte på världen, du reagerar på dig själv. Tänk dig att någon kommer med en förolämpning. Deras ord träffar, och du känner att det är som ett slag. Men stanna där. Känn efter – var gör det ont? Är det verkligen orden? Eller är det något annat? För det är aldrig orden i sig. Det är betydelsen du ger dem. Det är de osynliga såren, de där gamla smärtorna du burit med dig utan att ens vara medveten om det. Allt som stör dig hos andra, irriterar eller triggar dig är egentligen bara en spegel på något du inte har konfronterat inom dig själv. Och här är den brutala sanningen: Ingenting utanför dig har makten över dig förrän du ger det makt.

Tänk dig att stå framför en spegel. Om din spegelbild plötsligt skriker åt dig, skulle du bli arg på spegeln? Förmodligen inte. Du vet ju att den bara reflekterar dig. Men när livet gör samma sak, när någon provocerar dig till känslomässiga reaktioner, så pekar du istället på omvärlden. Du skyller på andra, när det egentligen är din egen spegelbild du reagerar på. Varför ger vi bort vår makt så lätt? Svaret är att vi är anknytna till yttre bekräftelse. När vår identitet är knuten till vad andra tycker, till resultat, till andras åsikter, blir vi slavar under det. Men vad om du istället släppte taget om spelet? Vad om du blev observatören? Det handlar inte om att vara känslokall, utan om att vara oåtkomlig för yttre påverkan. Du är inte dina känslor – du är medvetandet bakom dem.

Låt oss prata om en storm. Den rasar med åska, blixt och kaos. Men oavsett vad, förblir himlen klar och lugn. Du är inte stormen. Du är himmelen. Och det är just här den verkliga makten ligger. Det handlar inte om att kontrollera världen omkring dig, utan om att kontrollera hur du uppfattar den. När vi slutar reagera på allt runt oss, när vi istället börjar observera utan att bli rörda, då får vi kontrollen över vår egen verklighet. Och folk känner det. När du inte är beroende av yttre omständigheter för din frid, när du inte reagerar på varje liten rörelse i din värld, då står du fast i din egen inre lugn. Du skapar en värld som speglar ditt sanna jag.

Tänk på två personer som upplever samma sak. Den ena reagerar med irritation och frustration, låter händelsen förstöra resten av dagen. Den andra släpper det, går vidare utan att ens tänka på det. Varför? För att det inte är själva händelsen som styr reaktionen – det är vår egen tolkning av den. Det är vårt sinne, vårt undermedvetna, som triggas. Och de delar av oss som vi inte vill möta, de sidor vi förnekar, är de som oftast triggas när andra människor påverkar oss.

Varför gör vissa ord så ont? Varför kan vissa människor komma under huden på oss? För att de trycker på de delar av oss som vi ännu inte har mött. Om någon kan manipulera dina känslor så lätt, är det för att de har tillgång till en del av dig som du inte har fullt accepterat än. Men här är tricket: Du behöver inte förneka eller trycka bort känslorna. Det handlar om att möta dem. Att förstå dem så djupt att de förlorar sin makt över dig. Sluta kämpa mot känslorna. Studera dem istället. För när vi gör det, när vi verkligen möter oss själva, då slutar vi att vara slavar under våra egna reaktioner.

De flesta går genom livet som schackpjäser. Vi reagerar på varje drag, vi låter livet och andra människor styra oss. Men tänk om du istället blev schackspelaren? Tänk om du såg hela brädet, kunde förutsäga alla drag innan de ens hände? Det är det som är känslomässig avskildhet. Det handlar inte om att vara apatisk eller distanserad, utan om att förstå dina känslor så djupt att de inte längre styr dig. Du blir den som observerar, inte den som dras med i spelet.

När du slutar reagera på allt omkring dig, då börjar världen att svara på dig istället. Du slutar jaga bekräftelse och folk börjar söka den från dig. Du slutar reagera på all skit runt omkring dig och den tappar sitt grepp om dig. Du slutar vara en schackpjäs och börjar spela spelet själv. Eller ännu mäktigare – du skapar spelet.

Nyckeln? Självmedvetenhet. I varje ögonblick. Varje stund ger dig två val: Du kan välja att reagera omedvetet, eller du kan välja att observera medvetet. Vilket val gör du?